Onsdag förmiddag den 29 maj. Stämningen är spänd i Ciudad Delgado, en hårt våldsdrabbad kommun utanför San Salvador. Snart ska ett fredsavtal undertecknas i kommunens amfiteater. På den ena sidan av salen tittar medlemmar från gänget MS-13 misstänksamt över på den andra sidan, där ärkefienderna från Barrio 18 har bänkat sig. Vid podiet sitter fredsmäklarna, Fabio Colindres, militärbiskop, och Raúl Mijango, som representerar det civila samhället. De är flankerade av vice säkerhetsministern, borgmästaren, en representant för OAS (Organisationen för de amerikanska staterna), samt av kyrkan.

Mijango tar ordet:

– El Salvador är inte längre världens näst farligaste land, nu är vi nummer 44. Detta är en historisk dag för Ciudad Delgado, och ni gängmedlemmar hör till dem som ska göra kommunen säker att färdas i för alla.

Så skrivs fredsavtalet under och Ciudad Delgado är landets fredskommun nummer 10.

– Vi har arbetat hårt för detta sedan mars 2012, och försökt begå så få brott som möjligt, säger Miguel, ledare från Barrio 18.

– Vi kommer att respektera MS-13 och deras territorier, tillägger kamraten vid hans sida.

Avtalet innebär att gängmedlemmarna inte bara ska sluta mörda varandra, utan upphöra med alla andra former av kriminalitet och överlämna sina vapen till polisen. Myndigheterna ska bidra med utbildning och arbete så att de unga kan få ett fotfäste i det civila livet.

Bakom initiativet står fredsmäklarna, ungdomsgäng, lokalbefolkning, myndigheter och politiska partier. 18 fredskommuner är planerade tills vidare och de är uppdelade efter de två stora partierna, vänsterpartiet FMLN, som sitter vid makten, och högerpartiet Arena. Meningen är att vapenvilan ska vara ett nationellt projekt, och inte partipolitiskt bundet,

– Hela landet lider om denna process politiseras, försäkrar Mijango.

Men det gör den. Bland annat har San Salvadors borgmästare och presidentkandidat, Norman Quijano från oppositionspartiet Arena nyligen uttalat att vapenvilan kommer att avskaffas om han vinner valet 2014. Brottsligheten ska istället bekämpas i samarbete med polisen.

Det för tankarna till den så kallade ”hårda knytnäven”. El Salvador och grannländerna Guatemala och Honduras har hittills utan framgång försökt att minska gängens växande inflytande med hjälp av hårda lagar. Personer kan gripas bara för att de misstänks vara gängmedlemmar, eller har tatueringar.

Denna metod möts av allt större skepsis, också internationellt. Både FN och OAS liksom självständiga, internationella aktörer stödjer El Salvadors fredsprocess. De finska fredsaktivisterna och politikerna Ilkka och Vappu Taipale, som besökte El Salvador i februari, tvivlar inte:

– Något liknande har aldrig tidigare hänt. Fredsmäklarna ska nomineras till Nobels Fredspris.

Och liksom FN:s organ mot brott och narkotika, UNODC, anser de att vapenvilan i El Salvador borde tjäna som modell för andra våldsdrabbade centralamerikanska länder.

I tisdags tog grannlandet Honduras det första steget. Under en presskonferens från ett fängelse bad gängledare om förlåtelse och försäkrade att de inte vill ha våld, utan arbete:

– Ni får vårt ord om regeringen ger oss arbete och rättigheter. Då kan vi fortsätta tala, sade en medlem från Barrio 18.

För än så länge finns det inget avtal. Till att börja med önskar gängen uppnå vapenvila mellan sig, senare med resten av samhället.

Experter anser att kampen här är tuffare än i El Salvador. Utpressning, kamp om territorier och vapensmuggling är mera utbrett i Honduras och narkotikamaffian har större inflytande.

Men OAS:s representant Adam Blackwell, som hade rest från El Salvador till Honduras försäkrade:

– Vi kommer att stödja processen både i Honduras och El Salvador.