– Jag blir väldigt fascinerad när jag är ute och går i Malmö. Här finns så mycket folk som ser olika ut och ser ut att komma från olika platser. Jag reser också mycket och det bästa jag vet är att fota människor och lära känna dem, säger Jens Lennartsson.

En dag för ett par år sedan satt han på bussen och reflekterade kring detta. Han tänkte på hur många människor han känner och hur mycket han själv upplevt och lärt sig under sitt liv.

– Här finns det 300 000 människor varav hälften är från andra länder. Vi borde använda den kunskapsbanken till något bra.

Idén föddes att intervjua och fota 175 personer, en för varje nationalitet som finns i Malmö. Det är delvis ett ställningstagande.

– Det finns vissa partier som inte tycker att det är bra med invandring och mångkultur. Jag tycker att de människorna är idioter, oavsett vilka partier de tillhör. Det är en stor diskussion som ibland överskuggar det som är bra.

Jens Lennartsson vill dock inte göra ämnet tungt eller artistiskt svårt.

– Det ska vara ett sätt att bli nyfiken på människorna runt omkring och vilja lära sig mer om dem. Att säga hej till sina grannar i stället för att titta snett på dem. Många hävdar att de inte har några fördomar, men jag vet själv att jag brottas med det och det här är också ett sätt för mig att bli mer öppen för andra människor.

För ungefär ett halvår sedan kände han att det var dags att göra något av idén och för några veckor sedan startade han en sida på Facebook. Personerna hittar Jens Lennartsson framför allt just genom sociala medier och andra kontakter. Han bjuder in dem till studion i Annelund, intervjuar dem i 30-40 minuter och tar sedan bilder. Temat för samtalen är integration. Några av frågorna han ställer är:

Hur såg du på människor från andra länder när du bodde i ditt hemland?

Varför tror du att vissa har svårt för andra kulturer?

Vad gör en framgångsrik stad?

Hur skiljer sig människor i Sverige från människorna där du kommer ifrån?

Urvalet ska vara ganska slumpmässigt.

– Tanken är inte att jag ska hitta en person som representerar Sverige eller Kina. Det finns inga typiska kineser eller svenskar. Jag försöker att inte välja så mycket eller att ta in mina egna fördomar. Men jag försöker att få en jämn fördelning när det gäller kön och ålder, och jag vill gärna ha folk med något att säga.

Frågan blir särskilt aktuell när det gäller den person i projektet som är född i Sverige. Hur väljs en svensk, när det finns så många tillgängliga?

– I början tänkte jag, vad ska jag göra med svensken? Ska det vara något speciellt? Men nej, det ska bara vara en svensk, vilken som.

Tanken är att projektet ska vara ganska öppet. En del bilder publiceras efter hand och även videoklipp från intervjuerna.

– Jag har det mesta på Facebook och bloggen. Jag berättar vilka jag fotar och håller inte på de bästa bilderna. Jag ställer också mycket frågor och försöker att få folk involverade. Det handlar inte bara om resultatet, utan den stora grejen är vägen dit.

Resultat ska dock projektet leda till naturligtvis. Framåt mars ska mötena samlas i en bok, och nästa sommar är tanken att bilderna ska bilda en utomhusutställning. Diskussioner om detta pågår med Malmö stad.

En del av finansieringen hoppas Jens Lennartsson få in genom crowdfunding, där den som vill kan donera en slant till arbetet. Men han ser också The EthniCity project som något av en investering.

– Jag tror att det kommer att ge mycket. Folk kommer att se mina bilder och projektet kommer att leda till andra projekt. Så fort man själv lägger energi och tycker att något är kul, kommer det att ge ringar på vattnet.

Hittills har han intervjuat och fotat ungefär 20 personer, som han tycker att det har varit fantastiskt att få lära känna. Inte minst är skillnaderna mellan dem intressanta. Han berättar att han intervjuade en tjej från Kina en dag och en från Argentina dagen därpå. Den kinesiska tjejen tyckte att svenskarna var väldigt avslappnade, medan den argentinska tvärtom tyckte att svenskar är reserverade.

– Det är kul att se hur man kan jämföra andra länder genom hur de ser på Sverige. Det är många små bitar som är så jäkla kul att höra. Folk har helt andra upplevelser.

Är det något som har förvånat dig i arbetet hittills?

– Jag har varit väldigt positivt överraskad över hur nära man kan komma människor när man intervjuar dem och sedan fotar. Folk är så fantastiskt mycket mer öppna än man tror. De vill gärna berätta om sig själva och sitt ursprung och lära känna andra. Det har nog varit den starkaste uppenbarelsen här.

Läs mer på ethnicityproject.com.