Gunhild Stensmyr har en bakgrund som konsthallschef i bland annat Umeå och Norr¿tälje, men gick över till egen verksamhet i konstbranschen 1996. När hon 1999 såg att ett hus med en fiskarbod var till salu på Skäret, i närheten av hennes sommarstuga, tänkte hon direkt att hon skulle kunna ha konsthall i boden. Och så blev det. I maj 2002 öppnade Skärets konsthall, 25 kvadratmeter stor, bara några meter från havet. När Skånes Fria Tidning kommer på besök står en man i solen och målar undersidan av sin båt, mitt emellan konsthallen och strandkanten.

Skälen till att Gunhild Stensmyr ville starta en konsthall här var flera.

– Jag saknade kontakten med konstnärerna. Jag kände också ett behov av en spjutspets i nordvästra Skåne. Då fanns nästan inga gallerier här. Jag tycker att Skärets konsthall fyller en stor lucka.

Att hennes verksamhet inte är ett galleri är dock självklart för Gunhild Stensmyr. Det har aldrig varit tänkt som en kommersiell satsning eller något hon skulle tjäna pengar på.

– Det har varit viktigt för mig att driva det som en professionell konsthall.

Hon har också varit mån om att variera programmet. Ett år installationer, nästa år måleri, till exempel. Sommarens retrospektiv består av nya verk av alla tolv konstnärer som ställt ut i konsthallen genom åren. Allt från broderade samiska motiv av Britta Marakatt Labba till gummitavlor av Matthias van Arkel och fotografier av Julia Peirone.

Efter alla år i offentligt styrda verksamheter, tycker hon att det har varit skönt att få driva konsthallen efter eget tycke.

– Jag behöver inte rapportera till någon och jag är min egen uppdragsgivare. Den enda skyldigheten jag har är att visa besökare det som är bra.

Däremot har hon ett eget mål: att folk ska upptäcka konsten.

– Jag är väldigt troende när det gäller konst och så övertygad om dess möjligheter. Jag har något slags tanke om att ”frälsa” folk, att de ska tycka att konst är viktigt. Man lär sig mycket om sig själv och andra genom konst och kultur. Om man är öppen mot konsten är man också mer tolerant mot sina medmänniskor.

Redan när konsthallen öppnade var hon tydlig med att 2012 skulle bli sista året.

– Det är lite vemodigt men samtidigt väldigt skönt. Jag är en typisk entreprenör och ingen förvaltare. Det vore synd att bara driva det halvhjärtat.

Skärets konsthalls tio år ska nu dokumenteras i en bok, och i en box som samlar alla katalogtexterna.

Framtiden för konsthallen är inte riktigt klar, men tanken är att den ska drivas vidare i en institutions regi. Gunhild Stensmyr har erbjudit Umeås konsthögskola att ta över, men ännu inte fått svar. Hon tror att den vore perfekt som ett sätt för eleverna att etablera sig i syd. Det finns dock fler alternativ om konsthögskolan säger nej.

– Jag har tänkt från början att jag inte vill stänga den här konsthallen. Det vore ett svek mot både Skäret och publiken att bara lämna.

Själv ska Gunhild Stensmyr behålla huset i Skåne men satsa på att starta en ny konsthall, i hemtrakterna i Tornedalen. Den ska drivas i betydligt större skala med internationell profil och flera anställda.

– För mig är det inte kaxigt eller konstigt att bygga en konsthall. Jag har ingen kompetens att göra annat än att driva konsthall, säger hon och skrattar.